Över hela världen skapar klimatförändringar, stigande havsnivåer och intensiva skyfall nya förutsättningar, utmaningar och krav på hur vi planerar våra städer. Sverige är inget undantag. Med exempel från Malmö och Nederländerna kan du, i den här artikeln, ta del av vilka hinder och möjligheter man kan möta inom stadsplanering. Trots olika lösningar och utmaningar jobbar man mot samma mål: hållbara, resilienta och levande städer.
Vatten – den osynliga dimensionen i stadsplanering
När man talar om stadsplanering är det lätt att tänka på bostäder, transporter och grönområden. Men under ytan, bokstavligt talat, finns en dimension som allt oftare hamnar i centrum: vatten. Det handlar om skyfall, havsnivåhöjningar, dagvattenhantering och grundvatten som förändrar spelreglerna för stadsbyggandet.
– Malmö är en stad där mer än hälften av kommunens yta utgörs av vatten, säger Marcus Horning, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, och fortsätter:
– Vi har cirka fyra och en halv mil kustlinje och är extremt påverkade av stigande havsnivåer och skyfall. Det påverkar allt vi gör idag och imorgon, från översiktlig planering till hur vi bygger gator och broar.
Ett paradigmskifte i tät stadsbyggnad
De senaste decennierna har svenska städer förtätats snarare än expanderat. Det innebär ökad andel hårdgjorda ytor och därmed större utmaningar att hantera vatten på naturliga sätt.
– Den gamla ekvationen håller inte längre. Alla funktioner som parkering, grönytor och infrastruktur kan inte få full egen yta i framtidens stadsrum. Det krävs på riktigt tydligare prioriteringar och mångfunktionalitet. Då måste vatten prioriteras högre, både för att hantera översvämningar och för att skapa levande, hållbara miljöer, menar Horning.
I bland annat stadsdelen Hyllie har Malmö infört mångfunktionella parker med vattenhållande slänter och gröna gator med vattenkassuner, öppna dagvattensystem med växter som både fördröjer och renar vattnet. Samtidigt byggs Maximatunneln, ett enormt underjordiskt system som ska avlasta stadens avlopp och minska översvämningsrisken.
Nederländerna: Lärdomar från ett land under havsnivån
Ingen vet mer om att leva med vatten än Nederländerna. Landet, till stora delar byggt under havsnivån, har en vattenkultur präglad av både teknik och tradition. Men även där krävs nya sätt att tänka.
– Vi tenderar fortfarande att angripa vattenproblem separat. Översvämning, vattenkvalitet eller torka för sig, i stället för att se helheten, säger Stephanie Janssen, forskare vid det nederländska institutet Deltares, och fortsätter:
– Men ett resilient system måste klara alla typer av extrema variationer. Vatten måste integreras i stadsplaneringen, inte som ett problem, utan som en resurs.
Naturen som ingenjör
Stephanie Janssen och hennes kollegor bedriver både nationell och internationell forskning och fungerar som kunskapsbas för Nederländernas regerings vattenpolitik.
– Min bakgrund är inom vattenförvaltning, med särskilt fokus på naturbaserade lösningar, från att skydda kustområden med vegetation och mangrover till att återställa urbana vattensystem. Men det jag brinner mest för är själva processen: hur vi samarbetar, vilka verktyg vi använder, och hur vi väver samman det fysiska och sociala systemet till en helhet.
Hon forskar på naturbaserade lösningar: hur vegetationszoner, våtmarker och genomsläppliga ytor kan återge staden sina naturliga vattenfunktioner. Janssen beskriver hur hennes arbete fokuserar på samskapande och systemförståelse snarare än att leverera färdiga tekniska lösningar. I deras internationella projekt är det centralt att integrera sociala, ekologiska och tekniska perspektiv för att skapa vattenresilienta städer.
– För mig handlar det om att återskapa lokala vattensystem så att de fungerar mer naturligt. Inte att applicera en färdig lösning. Vi kan bromsa vatten med växter i stället för att snabbt leda bort det. Men varje plats kräver sin egen metod. Vi måste förstå både det fysiska och det sociala sammanhanget. Det här är ett av de arbetssätt och program vi använder oss av för att möjliggöra vattenresiliens på ett inkluderande och transformativt sätt, förklarar hon.
Stuprörstänkandet – ett globalt hinder
Både Malmö och Nederländerna pekar på samma problem. Att ansvar och kunskap är uppdelade i stuprör. Vattenfrågor hanteras separat från fysisk planering, och lokalt engagemang ses ofta som något som “läggs till” i slutet.
– Vi behöver ett helt nytt mindset där teknik, lokalsamhällen och institutioner arbetar ihop. Det är först när alla aktörer samarbetar som naturbaserade lösningar blir möjliga, säger Stephanie Janssen.
– I Sverige har vi också ett ansvarsglapp. Det är fortfarande den enskilda fastighetsägaren som ansvarar för skydd mot stigande hav. Staten har i nuläget inget tydligt ansvar för att skydda våra samhällen. Det är ohållbart, säger Marcus Horning.
Kustskydd med hundraårsperspektiv
Malmö har antagit en kustskyddsstrategi med sikte på 2125. Den bygger på IPCC:s värsta klimatscenario och kartlägger varje kuststräcka för att hitta rätt skyddsåtgärd, från naturbaserade lösningar till portsystem för att skydda hamnen och centralstationen.
– Vi planerar i +100-årsperspektiv. Men vi måste också acceptera att vi inte kan göra allt idag. Att sätta in fel åtgärder för tidigt är lika riskabelt som att inte göra något alls. Det krävs en iterativ, lärande process, säger Marcus Horning.
“Det handlar inte bara om att bygga skydd”
Både Marcus Horning och Stephanie Janssen återkommer till vikten av samverkan, inte bara mellan förvaltningar, utan mellan samhälle, forskning och teknik.
– Det handlar inte om att Nederländerna har svaret. Vi är på en resa. Vi måste vara nyfikna, lyhörda och modiga. Det är inte alltid lösningen som är det viktiga utan processen, säger Stephanie Janssen.
Marcus Horning hoppas att Sverige snart får en nationell samordning för klimatscenarier och finansieringsmodeller, men fram till dess fortsätter Malmö att agera.
– Vi måste vara modiga i att prioritera om. Gröna, levande städer kräver att vi tänker nytt om marken under oss, om ansvarsfördelning och om vattnet i våra liv. Det är inte ett hot, det är en tillgång. Men bara om vi förstår det i tid.
Det handlar inte bara om att bygga skydd, utan om att bygga relationer mellan människor, institutioner och naturen.
Både Stephanie Janssen och Marcus Horning tar plats på scenen under Vatten2025 för att såväl utbilda och inspirera besökare kring hur framtidens resilienta samhällens vattensystem byggs.
Säkra din biljett till Vatten2025.